Effekter av stympning

Uppland. Ett totalstympat äppelträd som sannolikt kommer

att dö utan att ge frukt. Samtlig grenväxt med bladmassa

skars av och trädet hade inte energi att ersätta förlusten

med mer än vad som syns som några få vattenskott. Den

bladmassa trädet orkade skapa på sommaren är alltför

liten för att trädet skulle kunna lagra tillräckligt med energi

till vintern. Långa och korta tappar lämnades överallt som

snabbt leder in röta.

Uppland. Ett Åkerö äppelträd som stympades på äldre dar.

Barken har fläkts av på varje huvudgren och rötan går snabbt ned i

stammen. Trädet riskerar att välta men kan stå kvar då det inte

riskerar att falla på människor. Från stammen och huvudgrenarna

växer vattenskott som bär många små frukter, något större

på den huvudgren till höger som inte helstympades (högra bilden).

Monilia och andra sjukdomar drabbar frukten.

Sörmland. Ett gammalt äppelträd som stympats. Nästan all tidigare fruktbärande ved har därmed ersatts av mängder av vattenskott, som trädet bildat för att snabbt ersätta den borttagna bladmassan. Fruktvedstillväxten har närapå helt stannat av och trädet har satsat mesta energin på sårläkning och på att bilda vattenskott. Kronans yttre oval, som skulle kunna bära den bästa frukten, kommer stå tom på blom och frukt under många år. Nästan ingen ”medelålders” ved finns kvar och därmed få eller inga fruktanlag. Trädet har inte orkat övervalla de många och stora snittytorna med snabba rötangrepp som följd. Det har också drabbats av kraftig fruktträdskräfta – en av de absolut värsta trädsjukdomarna som dessutom smittar andra träd i omgivningen.

Sörmland. Ett äppelträd i ungefär samma ålder som stympades aningen lindrigare samma år som det ovan. Här har den äldsta fruktveden nederst i kronan sparats i täta kluster. Den enda nytillväxten är vattenskott. En normal underhållsbeskärning blir inte möjlig – här gäller att gallra och rikta vattenskotten så att de så småningom bildar grenar som både blad och blom kan trivas på och så att den äldsta nedhängande fruktveden sakteliga kan ersättas av yngre. Riktigt bra tillväxt blir det aldrig i detta träd igen, men man hade kunnat rädda det och bygga upp en hyfsad ovalformad krona (med största solytan för frukten) om inte kräfta hade drabbat det.

Fler bilder på stympade och deformerade träd

Friska, ostympade träd

Sörmland. Ett mycket gammalt äppelträd i en allé upp till Uppland. Ett ca 70 år gammalt äppelträd, ostympat och

ett litet statartorp som beskurits någorlunda regelbundet och friskt. Trädet har inte beskurits på ca 5 år och gallringen

aldrig stympats. Fruktved och vegetativ ved växer i god läggs upp på 2-3 år för att undvika vattenskott och alltför

balans, och fruktanlag finns jämt över hela kronan där många sårytor på samma gång. En del inåtväxande små-

solen kommer åt. Mycket få vattenskott, inga större grenar tas bort, samt smågrenar från stammen. I övrigt

rötskador uppkomna av beskärning och ingen kräfta trots gallras yttre delarna av kronan. Grenar med aningen

att det omkringliggande området är drabbat. Trädet har utåtlutande riktning prioriteras, och rätt uppåtväxande

inte bekurits på några år och därför görs gallringarna på kortas över utåtriktad vegetativ (blad-) knopp. Trädets

tre års sikt för att undvika att trädet bildar vattenskott. egna ovala form i yttre kronan följs.

Här görs en gallring för att släppa in mer luft och ljus För den ovana att beskära ett träd som detta kan det vara

genom hela kronan. Inga grövre grenar behöver sågas av bra att vara två, där den ene på marken kan ha översikt

i gallringen. I de nedre partierna skärs den allra nedersta över lämplig höjd att skära grenarna på, medan den i

fruktveden bort för att den är äldst, har minst belysning kronan ser ut ett lämpligt ställe att skära på – vid ett ungt

och är sprödast. Då trädet står intill ett stort öppet fält skott över en utåtriktad bladknopp, eller där grenen delar

tas också toppen ned vid en utåtliggande gren, och trädets sig. Är man ensam ser man ut en topp, klättrar upp så högt

yttre båge i höjd minskas med ca 75 cm för att minska att man ser kronan lite från ovan och beskär sedan i båge

vindfånget och påfrestningen på huvudgrenarnas infästningar. nedåt. Det är bättre att frångå ”bågformen” en aning för att

I den tätare fruktveden nere till vänster (i söder) gallras lite hitta lämpliga ställen att beskära på, och att inte skära

mer än övrigt, främst för att uppnå viktmässig balans. alls om det i grenarna inte finns lämpliga ställen

Nästa

Tillbaka

Text och foto Cilla Lundström mars 2001.