Så valde vi land 17 oktober
Vår inställning från början var
att vårt barns ursprungsland skulle vara ett som vi kunde slå rot i. Engagera
oss i, följa och arbeta ideellt med. Detta är nog det enda som inte har
förändrats sedan vi startade vår världsresa i tankarna om barn!
Vi var mentalt gravida med
Ecuador, Bolivia, Indien, Sri Lanka… och några till. Växelvis såg vi ut över
gränserna och läste om andra länder man kan adoptera från om man lyckas bli
medborgare i Danmark, Norge, Finland, USA... och några till. Andra perioder
tittade vi på vilka länder och kontakter som adoptionsorganisationerna i
Sverige hade.
Jag besökte ett tusental
hemsidor: familjer på nätet i Sverige och i andra
länder och deras adoptivberättelser, adoptionsorganisationers landsidor,
ländernas ambassaders sidor, kultur-, musik- och konstsidor, dagstidningar,
politiska och samhällskritiska organisationers sidor från och om olika länder.
Läste adoptionslitteratur och kontaktade vänner i
länderna.
Något gjorde att vi var
stressade över att inte kunna välja. Egentligen var det ju inte alls bråttom.
Och det var underbart att se hela världen genom adoptionsglasögon. Om vi kommer
i samma situation en gång till, ska jag se till att njuta fullt ut under
'världsbarnperioden' - den period när ens barn kan komma varsomhelst ifrån och
man är "världsförälder".
Latinamerika låg nära. Där har
vi rest och jobbat, och där bor många kollegor och vänner. Spanska hade jag
läst en termin. Ecuador och Bolivia har intressanta kulturer och alla vi känner
och har jobbat med därifrån är härliga. Indien låg också nära. Där levde min
mormor som barn, hon läste indiska barnsagor för mig och berättade så att jag
som barn trodde jag hade levt där själv. Sri Lanka är spännande både politiskt
och kulturellt, och vi är intresserade av ösamhällen.
Adoptionscirkeln och
hemutredarna hade alla möjliga modeller för hur man kunde välja. Jag lade märke
till att vi först resonerade om länderna utifrån de erfarenheter vi haft
hittills. Sedan satte vi oss in i hur adoptionsprocessen går till i länderna.
Och hur barnen har det, varför de lämnas, om barnhemmen och fosterföräldrarna,
om barnen kan besöka när de blir äldre. Vilka länder som hade
föräldraföreningar i Sverige. Vad barnen kunde få veta om sin bakgrund.
Vi ställde in fokus allt
skarpare och granskade detaljer kring föräldrars reseberättelser och
upplevelser vid återresor och vilka samhällsprojekt i de olika länderna som
svenska adoptivföräldrar drev.
Det blev adoptionsförfarandet
och musiken som bestämde till slut. Vi hade hittat två barnhem i Indien (två
olika adoptionsorganisationer, BFA och FFIA) som vi kände varmt för, och vi
hade hittat staden Parintins i Brasilien (Adoptivcentrum). Under våren träffade
vi familjer som adopterat från båda ställena och lyssnade på deras fantastiska
upplevelser.
En klok kvinna skrev på Föräldrakanalen
något om att känna in sig, och att lyssna på musiken.
På datorn sjöng det av indisk
och brasiliansk musik kvällarna i ända. De indiska barnhemmen verkar ha en
fantastisk verksamhet präglad av tusenårig visdom. Barnen är välkomna att
besöka hela livet. I Brasiliens indianstad Parintins bor barnen med
fosterföräldrar. De biologiska mammorna behöver inte gömma sig utan träffar
ofta adoptivföräldrarna.
Parintins är en stad med ca 60
000 invånare som tagit upp en gammal indiantradition. Två musik-, dans- och festivalinriktningar
tävlar varje år under festivalerna, de "röda" och de "blå".
Människorna identifierar sig med en av kulturinriktningarna, och ägnar stor del
av året till förbereder festivalerna som är näst störst i Brasilien efter Rios.
Många problem som annars präglar många indianområden är små eller finns inte
här.
När jag fick klart för mig att
Parintins låg på en ö, Tupinambarana, och det blev klart för Janne att den låg
mitt i det stora indianområdet i Amazonas, kom det där "klicket" som
många adoptivföräldrar berättar om. Vi förälskade oss fullständigt.
Nu läser jag portugisiska. Och
det är festivalmusik i huset hela kvällarna.
Vill du läsa mer om Parintins
och Tupinambarana? Hemsidesadresser finns nedan.
Om Parintins:
Grupp
som adopterat - Parintins Vänner
Adoptivcentrum om adoption därifrån -
se "landlänken"
Fler bilder och bra engelsk
text
Facts
(portugisiska)
Infrastruktur
(de beskriver SKOLAN först!)
Parintins Festival (som är
störst näst Rios):
FestivalMUSIK
och VIDEO att knäppa på
Festivalen 1996
i Parintins (de använder APC där jag arbetat för www och email!)
Om Amazonas:
Ekologisk travel agency (eng)
Om Brasilien:
Travel guide
och vädret varje dag
Ortsnamn
på olika ursrungsspråk
På
Kellogg's Institute for International Studies forskar man i festivalen:
"LATIN AMERICAN AREA STUDIES
CERTIFICATE
FRANCIS DAILY (Texas),
"Parintins: Para o Mundo Ver" (directed by David Ruccio, Economics).
Daily has received a Fulbright award to study the rituals and meanings of the
festival of the Boi-Bumbá on the Brazilian island of Tupinambarana."
Jag har kontakt med forksaren
och hans professor.
__________________________tillbaka till startsidan_______________________
|
|