Adoptionstipset fick ett mail som visar hur positiv en utredning kan upplevas.

Skriv gärna och berätta om din utredning!

Maj 2001

Hej!

Fick tips på Kinalistan om att berätta lite för dig om hur positivt jag

upplevt min utredning som ensamstående. Du får gärna ta lite av uppgifterna

till din hemsida, däremot vill jag inte figurerara med mitt namn, eftersom

de inte vet något på jobbet ännu. Har du frågor så hör gärna av dig.

Så här skrev jag till Kinalistan:

Nu har mina handlingar gått iväg till Kina. Hurra! Processen har gått snabbt

om man jämför med många andra. Jag började min hemutredning i Värmdö kommun

(utanför Stockholm) den 22 augusti (första samtalet till soc var visserligen

redan i våras) och det gick upp i nämnden den 23 november, alltså tre

månader senare. Och eftersom jag har följt "Yvonne i Solna" här på listan,

hack i häl (och med hjälp av) så hade jag gett mig sjutton på att få iväg

papperna till Kina före jul. Och efter en del strul kom papperna iväg till

Kina den 21 december!

Min hemutredning var väldig positiv, med två fantastiska socialsekretare som

hela tiden behandlade mig med respekt och värme. Vilket tydligen inte är

alldeles självklart när man adopterar som ensamstående, vilket jag gör.

Något som var annorlunda i min utredning var att soc.sekreterarna ville ha

en nätverksträff med mina vänner och min syster. Så kära syster, som bor 50

mil bort, tog så snällt ledigt från jobbet och satte sig på tåget och kom

hit en torsdagseftermiddag, tillsammans med några av mina bästa vänner, på

en tvåtimmarsträff. I hemutredningen skrev de sedan "att XXX har ett

starkt stöd och engagemang från familj och vänner. Vi vet, för vi har

träffat dem". Och då kändes det ganska bra, men det var knöligt att få ihop

det där mötet...

I höst har jag gått en studiecirkel som bara har varit för ensamstående (på

söder i Stockholm). Den första hittills. Men nu står folk på kö till nästa,

har jag hört. Det var AC som arrangerade, men hon som höll i kursen har

själv adopterat en flicka från Kina som ensamstående genom Barnens Vänner.

Och det var den organisationen som nästa alla på kursen hade valt, på grund

av ACs numera berömda inställning till ensamstående.

Det var förresten vår "fröken" från kursen, Helena, som var med i reportaget

på morgon-TV för ett tag sedan, som jag givetvis missade. Det var en väldigt

bra kurs, och det blev mycket djupa diskussioner. Jag är glad att jag gått

den, och kan rekommendera andra som adopterar som ensamstående att göra det.

Förresten kommer det ett reportage i tidningen Amelia någon gång i

januari-februari från vår kurs. En del ställde upp med namn och bild, jag

gjorde inte det. Vill inte berätta på jobbet ännu.

...